Först och främst: Tack så mycket alla ni fina, rara, fantastiska människor som har varit inne i min blogg och lämnat spår TROTS att jag varit otillgänglig!! Sådant känns som plåster på ett sår, ska ni veta!

Sedan måste jag nog, för att kunna berätta följande, komma med en förklaring om hur jag ser ut eftersom de flesta av er inte känner till det. Jag har det typiskt, nordiska utseendet med blå ögon, mellanblont hår (läs: råttfärg (på svenska) som jag tror att det egentligen är under all färgning och pyssel) samt den där typiskt, bleka hudfärgen som gör att jag i bästa fall blir mörkbeige till färgen på sommaren …

Detta känner jag ju till mycket väl, så jag grundar alltid med brun-utan-sol när våren kommer och det är dags för barbentasäsongen, ni vet den tid när man kan njuta av solen på lunchen.

Så även i år. Jag har ungefär sedan påsk tappert smort in mig med brun-utan-sol enligt anvisningar för att inte släppa ut benen i solljuset när de är så där vintervita och bländande. Jag menar, jag vill ju inte att mina kollegor ska behöva ha solglasögon inomhus för att slippa bländas av mina nästan genomskinligt, blåvita ben …

Resultatet har inte låtit dröja. Mycket nöjt har jag kunnat konstatera att mina ben är ojämförligt mycket snyggare nu än för ett par veckor sedan. Jag vill själv nästan drista mig till att säga att jag skulle kunna utges för att vara ”solkysst” (visst låter det poetiskt?!) och jag tycker att jag är i stort sett brun om benen.

Idag på lunchen rycktes jag hårt och brutalt ur mina drömmar. Jag satt bredvid en kollega ute på terrassen och njöt av solen och kaffet en stund. Denna kollega har varit på semester på Kanarieöarna i februari. (I februari!!!!!) Helt fördomsfullt slänger här fram att fastän hon är från Värmland och väldigt svensk så måste hon ha en invandrad tattare någonstans bakåt i släkten för det räcker att hon tänker ordet sol så blir hon flera nyanser mörkare. Hon blir inte ens röd i solen utan brun direkt! Vad ger ni mig för det?!

Idag när vi satt bredvid varandra med näsorna mot solen och småsnackade lite så slank det plötsligt ur mig ett litet skryt om hur tapper jag varit med brun-utan-sol och att jag nästan känner mig som en sydeuropé om benen. Hon tittade storögt och med hängande haka på mig och mina ben och sträckte fram sitt ben bredvid mitt (vi hade båda kjol). Det var inte roligt!!

Det var i alltså februari hon var på Kanarieöarna och jag har mycket envist använt mig av brun-utan-sol i flera veckor.

Skillnaden på våra ben var skrämmande. Hon hade en mörk, gyllene, brun färg bredvid mitt ben som såg ut att inte ha vistats i solen sedan Jesus gick i kortbyxor ...

Det var inte roligt att se.

 

Ewa

11 maj 2011 10:14

Jag skulle nog säga att livet är ONÖDIGT orättvist ibland. Stackare! Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

11 maj 2011 11:00

Tack! :-D

 

Nettan

11 maj 2011 17:30

Tänk så här. Så mycket som hon solar kommer hon att åldras mycket snabbare än oss andra. Du kommer vara rynkfri medans hon har massor av rynkor. Du är fin som du är :-)
Kram

riesling

11 maj 2011 23:15

Nä, vem vill se ut som gammal, torr läderväska, liksom ... :-D

 

Sajberlena

11 maj 2011 19:37

Men du... Du ska inte vara lessen. Om jag tillbringar två veckor utomlands och kommer hem som en - i mina ögon - perfekt gräddad pepparkaka så ser ändå en albyl ut som en leverfläck på min hud. Faktum är att jag nästan tvivlar på att ens brun-utan-sol skulle ta på mig... Var stolt över dina solkyssta ben och se till att sträcka ut dem ordentligt i solgasset! Själv behåller jag långbyxorna på. Ganska bra - då slipper jag raka dem också! ;D

http://sajberlena.bloggplatsen.se

riesling

11 maj 2011 23:16

Hahahaha!!!! Du är inte bara slug utan även praktisk - en kvinna helt i min smak !! :-)

 

Baraa

11 maj 2011 20:50

Det har du minsann rätt i. Men ibland behöver man betona det positiva för att glömma det orättvisa i världen.

http://person.bloggplatsen.se

riesling

11 maj 2011 23:17

Helt klart.

 

Eva N

11 maj 2011 22:26

Hahaha, underbart skrivet!! :-) Det låter som att du och jag är lika blåvita och det är inte alls kul......... Känner väldigt väl igen mig i din berättelse, men vi får bara kämpa på med solbrännan, vi blekfisar ;-)

riesling

11 maj 2011 23:18

Tack! Vad gullig du är.

Jorå, det är bara att kämpa på :-)

 

FiloZophie

13 maj 2011 10:28

Jag gör också mitt allra bästa för att få en snygg bränna men i slutet av sommaren kan jag ofta (inte alltid men ofta) konstatera att jag är lika porslinsvit som innan men då kontaterar jag bara vad en mina idoler alltid sa... "Jag vill vara blond över hela kroppen" Marilyn Monroe

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

riesling

15 maj 2011 12:53

Bra tänkt! Det ska jag ta till mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...