En gång i min ungdom så jobbade jag i en korvkiosk under en mycket begränsad period. Jag hade behov av pengar och ville få ihop dem snabbt så jag kunde åka ut på min resa till Sydamerika och hade därför inga skrupler vad gäller att ha svartjobb. Det var den perioden i mitt liv när jag bara jobbade. Jag menar BARA jobbade.

Jag hade fem olika slags jobb och under den allra värsta perioden så hade jag ett städjobb på morgonen, stod i en affär under dagtid och hade ett annat städjobb på kvällen. På helgerna hade jag ett tredje städjobb och så jobbade jag extra med att ta hand om sjuka barn på ett hem. Ni förstår att jag ville iväg, va’ …?!

Jag tänkte att stå i en korvkiosk skulle passa, vara lagom komplicerat och dessutom passa mina tider eftersom jag inte jobbade på nätterna. (Att jag sedan fick magsår är ett helt annat inlägg på bloggen …)

Jag hittade en korvkiosk nära där jag bodde och gick fram till killen i kiosken och frågade om jag fick jobba extra där. Javisst, sa han. Kom i morgon och provjobba så vi ser hur det går så kan vi prata sedan.

Jag kom dit nästa dag och han visade mig lite hur det funkade och sedan kom en fråga helt oskyldigt. Skulle jag kunna tänka mig att städa hans lägenhet också, för samma timlön? Han framställde det som att det ingick i kioskjobbet, men eftersom pengar är pengar så jag tyckte förslaget lät bra. Städa var jag ju inte rädd för, jag ville bara få ihop mycket pengar väldigt snabbt och såg framför mig fler timlöner!

Vi hoppade in i hans bil och åkte hem till hans lägenhet. Där var hans mamma. Deras ursprung var väl södra Europa någonstans och den lilla, korta mamman var rund med svart klänning och gav mig (blond, lång, svensk) misstänksamma blickar. Jag fick instruktioner om var det skulle dammsugas och satte igång. Sedan var det damning överallt. Mamman gick och blängde misstänksamt på mig. När jag var klar så hörde jag en röst inifrån badrummet som ropade:

- Kom! Nu ska du skura badrummet!

Jag såg det inte som ett problem att skura badrummet. Men jag väntade mig inte att se det jag fick se.

Inne i badrummet stod min ”arbetsgivare” avklädd in på bara kalsongerna. Jo, det är faktiskt sant! Han hade plötsligt bara kalsonger på sig och stod uppkliven på en pall med en skurborste i handen som han skurade kakelväggarna med. Det flög skum och lödder över hela badrummet och såg mest ut som en scen ur Dolda Kameran (Hur lång tid tar det innan hon ger upp …?!?) Han skurade i alla fall på och förklarade för mig:

- På det här viset ska du skrubba alla väggar här inne.

Det var sälja korv jag hade tänkt göra, inte skura badrumsväggar med en sydlänning i kalsonger, så jag tittade länge på honom, sa att det inte var detta jobb jag hade sökt och så gick jag ut från lägenheten och hem.

Överflödig information är väl att jag aldrig varken såg mannen, kiosken eller mamman igen. Och inga pengar heller, för den delen.

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Jag var på tuttografi! Någon som varit det?

Jag fick ett brev för ett tag sedan med en bokad tid som var idag och med det brevet blev jag inför mig själv  kraftigt mycket äldre. Jag menar, det är väl tanter som går på mammografi?!

Det var aldrig något snack om att jag skulle gå. Att kolla tuttarna och vara ute i god tid för cancer är bara bra grejer och det tänker jag minsann inte missa. Men det var en väldigt tydlig påminnelse att jag inte var nittonochetthalvt år längre, om ni fattar …

Jag känner (vad jag vet!) ingen som har varit på tuttografi. Jag har bara sett bilder på hur tuttarna kläms ihop i en slags röntgenapparat och så har jag hört ryktet att det ska göra ont. Så lite nervös var jag.

Helt i onödan. Det var inget konstigt alls.

Jag kom dit, blev uppropad och inföst i ett rum med en jättejättestor apparat. Jag var lite spänd inför det hela och fick klä av mig på överkroppen. Jag fick stå framför apparaten och så tryckte två plastplattor ihop mina tuttar både först uppifrån och sedan från sidan. En tutte i taget. Det gjorde inte ont alls och det tog inte lång tid. Cirka sju minuter efter att jag steg in i rummet så klev jag ur det, påklädd och på väg hem. En erfarenhet rikare.

För några kvällar sedan var jag med en god vän på en tillställning. Han är medlem i något som heter Sällskapet. De hade vinprovning och han tog med mig eftersom han vet att jag tycker det är kul med vin. Hans fru hade ingen lust att gå så jag fick frågan om att följa med istället. Eftersom jag gillar nya upplevelser så såg jag fram emot det och gick dit med nyfiket sinne. Men till vilket sällskap skulle jag?

Sällskapet vaddå? undrade jag men fick reda på att det bara var just, Sällskapet.

Rätt och slätt.

Ungefär som att de kungliga inte har efternamn utan bara är Victoria eller Carl-Filip etc …

Jag frågade lite om det och med risk för att vara oerhört nonchalant och häda något förskräckligt så kan jag sammanfatta för er som inte vet, att Sällskapet är en (herr)klubb som inte tar in några kvinnor som medlemmar – även om kvinnor får komma med som gäster … – och där man måste bli rekommenderad av minst två medlemmar vid olika tillfällen som har varit medlemmar i mer än två år för att få ansöka om medlemskap.

Det är alltså en klubb för inbördes beundran och ryggdunkningar och I scratch your back if you scratch mine …

Där kan de lyckade och framgångsrika träffa varandra utan pöbeln (?) och berika sig i ekonomi, drycker, litteratur osv. Ett oerhört pompöst ställe med väldigt pampig inredning med guld och ljuskronor, läderfåtöljer och engelsk inredning, egen bar och en mäktig matsal.

Klädseln skulle vara slips och cocktailklänning så jag klädde på mig en sober och stram knälång klänning i dovt mörkrosa som täckte alla mina tatueringar och så tog jag märkesväskan under armen. Jag kände mig jätteredo.

När vi kom dit så visade det sig att mina val hade varit helt korrekta, det vimlade av damer med myyycket bling-bling på händerna och blåtonat hår, pälsstolor och pimpade utseenden. Jag tror dessutom att mitt sällskap och jag sänkte medelåldern med flera decennier bara genom att komma dit …

Damerna hälsade inte genom handskakning utan räckte fram sin hand med handryggen framåt ungefär som en jungfru på riddartiden (ni fattar?) och dessutom så hälsade man med hela namnet. Gärna med en liten kläm på efternamnet.

- Hej, Förnamn Efternamn.

Det var helt nytt för mig men så brukar inte jag umgås i så förnäma kretsar … Helt instinktivt kände jag att på gott och ont så var det då en jäkla tur att jag inte har ett simpelt son-namn.

Jag fick ett glas vin i handen och vimlade omkring och hälsade på den ena tanten med piffigt hår efter den andra farbrodern med skälmsk blick. De var allihop väldigt trevliga och välkomnande.

Jag hade en alldeles fantastisk kväll och mannen som hade vinprovningen var oerhört duktig, vinerna väldigt goda och trerätters middagen jättemumsig.

Senare i vår ska de ha champagneprovning och jag har redan bokat upp min plats med min goda vän till det …