Jag har en fundering.
Jag har en kamrat som träffade en ny flickvän i juli i somras. Alltså för tre och en halv månad sen. (Jag vill bara klargöra hur kort tid som förflutit.)
Igår pratade jag med honom och det visade sig att han mer eller mindre bor hos sin nya kvinna numera. De är jätteseriösa i sin relation sa han och lät mycket lycklig och nöjd.
Är inte det fort? Eller?!
Jag har ytterligare en kompis som träffade en ny man i februari, flyttade in till honom och hans femåriga son i juli och nu är hon gravid och de ska ha (ett planerat) barn i april …
Är inte det fort? Eller?!
Jag började jag tänka och mina tankar spann loss, fullständigt. Vad är det som gör att människor är så snabba att bli så enormt seriösa i nya relationer? Är det för att jag och mina vänner har nått den aktningsvärda ålder där vi är tillräckligt gamla så alla vet vad de vill ha och det är därför de agerar snabbt och utan att tveka?
Är de rädda för att vara ensamma och därför tar vad de får och kommer över? (Allra minst troliga alternativet!)
För det kan väl knappast vara så att de är så kära så de inte kan vara utan varandra? Det händer väl bara när man är arton år och hormonerna flödar?
Är det jag som är kräsen och har inte träffat Mr Prins än? Liksom – är det jag som är så seg och rädd i nya bekantskaper? När jag träffar nya … eh, bekantskaper, så blir jag först väldigt lätt charmad och tilltalad av att vara eftertraktad men så fort det blir det minsta allvar och paw-rihk-tiht (M: jag lånar ditt uttryck?) så backar jag fortare än någon hinner säga pargemenskap, korsar mig, hänger lite vitlök runt halsen, spottar över axeln och gör några karateslag framför mig. Jag är livrädd att jag ska behöva prata varje dag, ses varje dag, att vi ska flytta ihop och gifta oss, skaffa en flock ungar och jag är livrädd att jag ska behöva bli presenterad för släktingar och vänner. Jag vill inte rusa in i något. Jag känner det som om jag behöver ett par år att lära känna varandra, se om det verkligen funkar, känna av varandras vanor och irriterande sidor innan jag ens skulle fundera på att ha samma adress.
Jag började fundera på varför? Är alla andra så himla perfekta för varandra så de har det så bra ihop? Eller är jag en relationsrädd jäkel som kommer att bli den bittra tanten i trappuppgången eftersom jag inte vågar ha en riktig vuxenrelation? Ni vet, hon tanten som väser från sin dörrspringa att barnen inte ska leka så högt på gården, hon som tittar genom titthålet på dörren så fort det slår i ytterporten (kanske sitter hon permanent på en stol därinnanför?), den tanten som har bruna, korviga strumpor och alltid luktar kiss …
Så det är kanske inte så himla konstigt att jag är singel …
Ewa
27 oktober 2010 11:49
Är det inte svårt just för att du har levt ensam länge och dina vanor har satt sig ordentligt? VILL du leva i ett förhållande? Man kan vara särbo, vettu.
Jag flyttade ihop med min gube efter att vi känt varandra i 3 veckor mycket beroende på att jag var på väg att bli hemlös, men inte tusan hade jag gjort det om det inte känts exceptionellt rätt! Jag erkänner att det höjdes ett och annat ögonbryn, men vi är fortfarande ihop.
http://www.fundringar.bloggplatsen.se
riesling
27 oktober 2010 20:33
Oj ... Tre veckor?!? Då måste det ha känts riktigt bra! :-)
Antagligen har du alldeles rätt i att jag levt ensam för länge. Jag har svårt att se någon slänga omkring sina saker där jag bor, men problemet är det inte finns så många som är beredda på att bara träffas ibland ... ;-)
baraenjeppe
27 oktober 2010 12:06
Det där lät precis som jag skrivit det själv.
Jag gör själv oftast det lätta numera, dvs korsar mig, drar på mig vitlöken och spottar över axeln....när man nu träffar ngn man tycker om, och inte bara ngt onenightstand, så är jag minst lika bedrövlig ...kanske är jag rädd för för seriösa relationer numera...det krävs nog fan att ngn kvinna släpar hem mig i håret...! men då har jag det så behändigt att jag inte har ngt ;)
http://baraenjeppe.bloggplatsen.se
riesling
27 oktober 2010 20:36
Hahaha!! Inget hår=Inga seriösa relationer?Kan vi inte starta följande rörelse?!? "Fram för lite mer oseriösa relationer!"
Sajberlena
27 oktober 2010 15:48
Nejnejnej, det är inte dig det är fel på, tvärtom!! Jag tänker precis som du, häpnar och baxnar över denna stress med att stadfästa nya förhållanden innan man kan varandras efternamn. Sen kan jag tänka ibland - varför så bråttom med att hamna i ett vardagsförhållande? Varför inte dra ut på den rosaskimrande nyförälskelsen så länge som möjligt, det är ju ofta den många söker. Sen, när det blir trist och tråkigt vill så många ut och leta nytt igen... "Ha inte så jäkla bråttom" sa jag till en vän som började diskutera samboliv efter sex veckors dating. Efter sju veckor hade de lärt känna varandra så mycket så det tog slut. Jag tycker massor av saker om det här men det är första gången jag har glädjen att se att någon tycker likadant! Halleluja - det är inte bara jag... :D
http://sajberlena.bloggplatsen.se
riesling
27 oktober 2010 20:49
Yay!! Vad härligt att se att du är som jag! Det är alldeles för ofta det blir som med din vän, tycker jag. :-)
riesling
27 oktober 2010 20:51
HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!
Det blir oss två som barnen kommer att vara rädda för och berätta hitte-på-berättelser om, dårå ...
riesling
28 oktober 2010 08:16
Självklart! Du verkar vara en ypperlig ordförande ...
baraenjeppe
28 oktober 2010 11:01
Tack! Det är en ära att få vara ordförande i en sådan bra och viktig rörelse!
Vi får se till att genast fixa lite stadgar och ordna med ett möte för alla intressenter.
Vilken roll i föreningen hade du tänkt dig?
http://baraenjeppe.bloggplatsen.se
riesling
28 oktober 2010 13:02
Oj, det vet jag inte. *funderar* Jag undrar vad jag skulle passa som: Den stränga dörrvakten som utan pardon kastar ut de vi inte vill ha? Valberedningen som ser till att vi får fler medlemmar? Kontrollorganet som ser till att folk inte hookar up? Kollektuppsamlaren? ...
Vikki
28 oktober 2010 11:13
Det har ju skrivits mycket på den senaste tiden om att kvinnor har för höga krav. Jag förstår inte? Det gäller ditt framtida liv, då kan inte kraven vara för höga! Jag har dock ett krav som kanske anses som löjligt, men kan han inte uttala popcorn utan istället säger pocporn, det är ju fan fickporr! Säger han dessutom missubischi, då är det förmodligen mitt psykopatex, så akta er!
http://vickileh.bloggagratis.se
riesling
28 oktober 2010 13:04
LOL! Jag ska se upp! Pocporn och missubischi. Jag ska lyssna noga för något psykotatex vill jag inte ha ... :-)
Ellen
28 oktober 2010 11:59
Ha ha ha...gud så underbart o roligt du skriver...
ja fick bilden av dig som "tanten" o kunde nästan känna doften...=0)
Ja ja förstår mig heller inte på varför folk ha så bråttom...kolla bara på alla kändisar som byter o har sig....skiljer sig nästan innan de har hunnit gifta sig..o barn ska de ha för de har ju träffat mannen/kvinnan i sitt liv o vill ju ABSOLUT INTE ha nån annan för att sen några veckor senare spy galla över henne/honom...blir så trött på detta...varför inte vänta???
Ta en dag i taget..lära känna varandra eller vill folk inte det nu för tiden??? kanske det har med att vi "umgås" mer o mer med en dator emellan oss??
Men man vet ju inte vem man har med att göra efter nån månad...okej då om man flyttar ihop för man kan ju alltid flytta isär....lika så när man byter ringar...det kan man oxå bryta men att gå steget o skaffa barn..där ska man tänka igenom många ggr innan man tar det beslutet...
Man planerar inte ett barn efter några månader..
likaså när de kallar barnet för kärleksbarn...va??
Har ni ens hunnit känna av kärleken??? för ja tycker väl att man ska dejta först för att sen stegvis umgås allt mer....o sen kanske ta steget o dela livet med den utvalde...
Ja o Henrik förlovade oss efter 1 år....flyttade ihop efter 1,5 år o fick barn efter 3 år, gifta oss efter 6 år....o nästa år så har vi varit ihop i 10 år....
Kanske det är mig det är fel på???
När det gäller dig så är det inga fel på dig..
men man blir ju van sitt liv....har ju sina vanor på saker o ting...man tar hänsyn till sig själv..
gör som man vill o inte vill...o då tror ja med tiden att man blir lite rädd för att bryta detta..att helt plötsligt så finns det en annan människa som man ska ta hänsyn till...man kan inte komma o gå som man vill..med vem man vill o hur man vill...man är nog rädd för att förlora sin sk "frihet" men samtidigt så är man rädd för att bli ensam....
Men ja tycker att man ska lära känna varandra..
låta det ta den tid det behöver för det är väl trots allt tänkt att man förhoppningsvis vill leva resten av sitt liv med denna personen...
O vem vill komma på vid ett senare tillfälle vem ens partner verkligen är??? inte ja i alla fall..
Nu vet ja att du även har ett ansvar över dina barn men ja utgick bara ifrån dig o ditt singelliv...
Ja tycker man ska njuta av kärlekens rus så länge man kan för sen när man väl tar ett steg fram så försvinner ruset sakta men säkert o man återgår till den vanliga vardagen då man sitter o längtar tillbaka till hur det en gång var...
Men vill även poängtera att detta gäller ju så klart inte alla...men procente till att ev förhållande ska krascha beror ju på att man har för bråttom....
Ha en bra dag
http://jagochlivet.bloggagratis.se
riesling
28 oktober 2010 14:04
Precis som Vikki skriver ovan så är det vår framtid det handlar om och då kan man inte vara tillräckligt kräsen. I mina öron verkar det utmärkt att ni tog ordentligt med tid på er och jag personligen tror att det är då man kan bygga en hållbar relation.
Vad gäller dina ypperliga råd kring mig personligen så blir jag bara glad eftersom det alltså inte bara är jag som segar som en sköldpadda och tänker långsamt och länge :-) Det är okej att göra det och jag måste alltså inte skynda mig att skaffa en sambo på vinst och förlust .. (As if ...!!) ;-)
baraenjeppe
28 oktober 2010 17:15
*asg*
jag tror du passar som den stränga tanten som ser till att inget otillbörligt äger rum på mötet...typ som att folk hånglar eller ägnar sig åt andra snuskerier ;)
http://baraenjeppe.bloggplatsen.se
riesling
28 oktober 2010 21:10
Hehehe ...
Låter utmärkt. Taget!
filozophie
29 oktober 2010 16:48
Asså hallååååå elle.....
"Ja ba och han ba och hon ba och vi ba och dom ba.."
Inte för att vara elak (bara lite) men det är väl denna typen av kvinnor som direkt rusar in i ett förhållande med tuggummirosa drömmar och vaniljfluffiga fantasier om drömmannen, kärleksbarnet och så vidare. Mannen är väl ofta lite äldre, lite ensammare, omedveten om skillnaden mellan en kastrull och en gryta och även lite smickrad över att någon ser hans ungdom?!!! Tilläggas ska nog att jag har 3 vänner som sitter i denna situationen;)
Visst finns möjligheten att det KAN vara den rätte men sannolikheten, efter bara ett par veckor eller månaders bekantskap, är inte särskilt stor. Det är nog snarare så att erfarenhet, vänskap och respekt är det som borgar för ett lyckat förhållande.
Nej du min vän. Stå på dig, vänta, avvakta, reflektera och ta din tid så dyker nog även din drömprins upp så småningom.... Kanske i form av bara en helt vanlig Jeppe;D
Puss
http://www.filozophie.bloggplatsen.se
riesling
29 oktober 2010 22:14
Du är klok som en bok.
Jag kommer nog att fortsätta stå på mig, på gott och ont. Precis som du säger: Man vet ju aldrig ...
(Förklara för en oinvigd; Vad ÄR skillnaden på en kastrull och en gryta?)
susanna55
2 november 2010 16:59
Instämmer helt med dig Riesling. Dessutom ska jag berätta en hemlis,,jag lånar grannens katter, dessutom tittar jag i titthålet i dörren, men jag smyger som en panter så dom inget ska märka utanför. Håller t.o.m andan! Singel forever...kanske..
http://susanna55.bloggplatsen.se
riesling
2 november 2010 21:59
Hahaha!! My kind of lady!
Martina
3 november 2010 16:47
uttrycket är från HIPP HIPP ;)
Men jag vet inte, de där männen som VILL skapa ett lvi tillsammans med en kvinna utan att hur lång tid som helst måste gå först, jag undrar vart de håller hus och varför de alltid vill allt de vill med alla utom just MIG då *förvirrad*
http://nossrep.bloggplatsen.se
riesling
3 november 2010 19:42
Ahaa, det är från HIPP HIPP?? Hade ingen aning, faktiskt. :-D
Visst är det grymt att vi människor är olika och har olika tillvänjningstid på varandra och att det är svårt att hitta någon som ligger inom det spann man har själv ...?!?
Kanske är det så att man vill ha det man inte kan få? Jag menar, om någon skulle komma till mig och inte vilja bli seriös och allvarlig och jag skulle sväva i ovetskap om vad den människan ville med mig, tror du att jag kanske då skulle vilja bli ihop fort som fan, flytta samman, gifta mig och ha parmiddagar varje helg?!?
Martina
4 november 2010 08:48
Kan vara så, men jag tror att just JAG då, om jag utgår från mig själv, borde göra alla saker man kan göra med en annan människa antingen så snart som möjligt eller inte alls, eftersom man skaffar sig ett liv, en vardag med vanor och ju längre tiden går ju svårare borde det vara att kunna bo ihop med en annan människa
http://nossrep.bloggplatsen.se
riesling
4 november 2010 09:12
Precis!!! Du snackar med en som bott själv med sina barn i fem (!) år nu. Klart att jag ser det som jobigt om det kommer någon in i MIN lägenhet och möblerar om ...!!
Nä, för mig är det nog särbo som gäller. Jag behöver få vara ensam med mig själv ibland och bara umgås med mig själv, men att då och då göra saker ihop och sova över hos varandra skulle vara melodin för mig.
Men så är jag mycket äldre än du också. När jag var i din ålder så ville jag såklart ha någon att bo ihop med och skapa ett liv med. Nu när jag är en skrabbig, gammal tant (?) så vet jag inte om jag vill det längre eftersom jag har gjort det och alltså redan har den erfarenheten (i flera omgångar och varianter).
Oj, vad virrigt. Vad jag försöker mena är nog att var och en ska göra det som passar den och att varken det ena eller det andra är fel. Bara ingen far illa! Det kan vara olika saker man strävar efter i olika åldrar också.
baraenjeppe
4 november 2010 15:22
Nästa ggn du skriver att du är en skabbig gammal tant kommer Jeppen och tar dig i örat! det är du inte alls...inte skabbig iallfall *ler vackert* ;)
Annars som sagt, i agree...när man bott själv ett tag, så skulle det kännas märkligt om ngn annan kommer och rumsterar om
Särbo rules! , för oss gamla uvar som inte vill att livet skall rubbas allt för mycket...Ni kvinnor är ju desstuom mästare på att vilja flytta runt möbler och fixa nya gardiner...brrr...vill inte! :)
http://baraenjeppe.bloggplatsen.se
riesling
4 november 2010 18:01
Tackar! Det var värst vad du tror högt om mig ...
Måste dessutom försvara mig och be dig att inte blanda ihop mig med "kvinnor". Jag möblerar sällan om och byter i stort sett aldrig gardiner. (Till min mammas stora förundran, hon gör ju det och det är ju jättenaturligt ...)
Charlies syster Lola
8 november 2010 10:06
Jag flyttade ihop med min man efter två månader, vårt första barn föddes efter tretton månader och vi gifte oss efter två år. Det var första gången jag var så snabb med någon. Det beror väl på vem man träffar? Någon hade skrivit att män som "går med på" att det går så snabbt är glada att få en kvinna. Så var inte fallet med min man, som dels avslutade en annan påbörjad relation när han träffade mig, älskar att laga mat och är fullt kapabel att på alla sätt ta hand om sig själv. Han ville inte ens ha barn själv, utan var rätt nöjd med att jag hade ett redan. (Ja, vårt första gemensamma var en "olycka" :D )
Så jag säger "det beror väl på"! Hur det känns! Och vi ÄR fortfarande gifta, även om det är jobbigt. Men vad fan, många pallar ju inte ens att vara ihop efter det första barnet har kommit och vi har hittills överlevt tre barn till och en massa annan skit. Så, någonting starkt finns det ju trots allt.
http://firestarter.bloggplatsen.se
riesling
9 november 2010 12:24
Det är väl klart att det kan variera. När det stämmer så kan det vara så att det stämmer på riktigt! Helt klart!
Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.
Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...
