Satt och tittade på TV hemma i helgen när jag såg något i ögonvrån som rörde sig. Tittade ditåt och fick se den största spindeln i Sverige (det är endast en yttepytteliten överdrift, men det kan ha varit bland de 10 största individuella spindlarna, faktiskt) komma över mitt golv … *ryyyser*

Eftersom min spindelskräck är hyfsat stor så for benen upp i luften och på det sättet blev jag sittande medan jag stirrade i fasa på spindeln så jag hade koll på den samtidigt som jag undrade vem jag skulle kunna ringa! Det här var ju en katastrof i klass med Titanic, ett tredje världskrig eller rent av gräshoppssvärmarna i Egypten …

Efter ett tag insåg jag att när man är medelålders med två barn så räknar nog omgivningen med att man ska reda ut sådana här illavarslande situationer själv.

Tog alltså mod till mig, sänkte fötterna mot golvet medan jag noga höll koll på spindeln och så skuttade jag ut i köket för att hämta någon slags fälla. Enade mig själv om att ett stort, tungt glas skulle kunna fånga spindeln. Smög ut till (o)djuret igen, lokaliserade den åttabenta varelsen som inte hade rört sig alls, faktiskt. Nu skulle ju glaset på och över spindeln trots att hela min kropp ville springa så fort som möjligt åt andra hållet …

Vet ni att spindlar med alla sina åtta, håriga, långa, svarta, äckliga ben är helt nyckfulla och kan röra sig helt plötsligt åt valfritt håll?! Alltså hjälper det inte att försöka komma från sidan eller bakifrån eftersom den lika gärna kan röra sig ditåt! Så det var med fara för liv och lem som jag supermodigt smög på spindeln och försökte få glaset över den. Den undrade ju förstås vad jag höll på med och försökte undkomma så jag tog räddning ute i köket igen (!) men efter en del undanmanövrar så lyckades jag till slut att få glaset över spindeln samtidigt som jag försökte att vara noga med att inte klämma benen på den. Jag vill ju inte plåga det stackars djuret …

Lite lugnad satt jag sedan och tittade på glasburen där spindeln försökte att hitta en vrå att gömma sig i. Men vad i herrans namn skulle jag göra nu?! Där kunde jag ju inte ha den! Det går ju inte att leva resten av mitt liv med glaset där och tänk om jag glömmer bort mig och snubblar på glaset så det välter och spindeln kommer lös igen?!? Nä, den var tvungen att komma därifrån!

Skickade sms till en kompis och bad om råd. Hon tipsade om att glida in ett papper under glaset och bära ut eländet utomhus. Det lät ju i och för sig som en god idé men jag kände en viss rädsla för att spindeln skulle tugga sig ut i min hand under tiden …

Slogs plötsligt av insikten att man borde kunna droga djuret med hushållspapper indränkt i T-röd för att utan fara för liv och lem kunna forsla undan spindeln. T-röd är ju starka grejer och att andas in det borde få vem som helst att bli virrig och slö i skallen. Så jag gick och hämtade lämpliga doningar. Lade hushållspapper på en lite tjockare pappskiva för att skydda golvet, hällde T-röd i försvarlig mängd över och lyckades efter en del fifflande fösa glaset med spindeln i över till detta.

Nyfiket satt jag och tittade vad som skulle hända, men jag tvivlar numera på att spindlar andas med lungor. (Jaja, jag är inte doktor i biologi, det står väl klart för alla nu …) Den påverkades inte det minsta av ångorna. Kände dock viss trygghet i att djuret var instängt och att jag kunde se var det var hela tiden så jag tittade på slutet av filmen, men inte ens efter 30 minuter hade det hänt något med spindeln förutom att den turades om att stå på ett ben i taget nere i papperet med T-röd på (det kanske sved på fotsulan på den?) …

För att över huvud taget kunna sova den natten ville jag verkligen bli av med detta övernaturliga djur, så jag samlade ihop allt mitt mod och tog glaset med spindeln och pappen och hushållspapperet med T-röd och sprang ut genom ytterdörren på lägenheten, ner genom trapphuset och kastade ut djuret genom porten. Såg hur det kröp över yttertrappan medan jag slog igen dörren.

När jag sedan hade lagt mig så kom funderingen om att jag nästa morgon skulle mötas av en genmanipulerad, ilsken, dödsbringande spindel med superkrafter på trappan … Försökte att sova trots detta.

Men jag har faktiskt inte sett till spindeln sedan dess …

 

F

18 oktober 2010 17:41

å jisses vilken historia. Jag saknar ord...

http://dagligdags.blogg.se

riesling

18 oktober 2010 18:06

Jag vet ... *allvarlig*

 

baraenjeppe

18 oktober 2010 21:01

Spindlar är ju ondskans odjur...helt livsfarliga!! brrr...den gömmer sig säkert i ngt hörn och bidar sin tid nu!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

18 oktober 2010 21:19

Det där var inte snällt skrivet! Nu kommer jag ju att känna mig livrädd varje gång jag går ut genom min port ... (Borde jag ta vägen genom källaren kanske och gå ut den vägen fyra portar bort ..?)

 

Martina

18 oktober 2010 21:38

Vad modig du var =)

http://anitram.bloggplatsen.se

riesling

18 oktober 2010 21:55

Tack!! Ja, jag kände mig modig ska du veta ...

 

Ellen

18 oktober 2010 22:18

Ha ha ha..ja du skriver så roligt o inlevelsefullt så när ja läste dina rader så såg ja även "filmen" framför ögonen hur du sprang ut i köket efter ett glas...hur du sen satt där o kollade på den osv...

Ja man kan inget annat än o skratta...har själv lite fobi för dessa små varelser...dock inte som du men ja trivs som sagt inte i deras sällskap...

Men eftersom ja bor på landet..nära en ladugård så kommer det in en o annan spindel o nu överdriver ja inte men de är som en femkrona i storleken..stora käftar o en massa huggtänder o man kan se hur salivet droppar ifrån hörntänderna...

Okej då lite överdrev ja väl....men de är ungefär lika stora som en femkrona...snabba som bara den o det blir en tämligen blöt fläck efter man har slagit ihjäl en...

Men ja ser alltid till o slå lite extra utifall de skulle fejka sin död..så ja slår som om ja skulle ha ihjäl en elefant så det finns ingen som helst risk att den skulle ha överlevt..egentligen så blir det så lite kvar av den att det inte går att identifiera den..men men...ja är nöjd med att uppdraget är slutfört.....

http://jagochlivet.bloggagratis.se

riesling

18 oktober 2010 23:06

Hahaha ...
Jag tror inte att du överdriver så våldsamt, jag är tämligen säker på att det går att se alla huggtänder och det droppande salivet. Och det känns mycket bra att du är noggrann och slår med kraft så att de inte fejkar sin död och håller på ...
Jätteskönt att höra att det finns fler än jag :-)

 

baraenjeppe

18 oktober 2010 22:38

;)
om den inte vaktar den ingången oxå?..kanske har han kallat på ngra kompisar ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

18 oktober 2010 23:08

Tror du? Är det för att han sitter vid den utgången som jag inte har sett honom?
Nu kommer jag aldrig att lämna mitt lägenhetsfort någonsin mer i hela livet ...!!!
:-D

 

Martina

19 oktober 2010 02:02

femkrona ?

Mitt monster i tvättstugan var nästan som min mobiltelefon, jag har inte den senaste minsta modellen OCH han återkom för att hämnas så andra gången blev det döden med hjälp av min pappa !

http://anitram.bloggplatsen.se

 

Katarina

19 oktober 2010 12:16

Ahhh...Jisses!
Jag förstår din skräck. Kanske du skulle fånga en i en glasburk och ställa på diskbänken. Så vänjer du dig säkert vid de vidriga oberäkneliga kreaturen så småningom ; )

I övrigt hoppas jag verkligen att du vågar dig ut igen ; ) och sen har du en utmaning att hämta hos mig. : )

Trevlig tisdag!

http://endastgossar.bloggplatsen.se

riesling

20 oktober 2010 13:51

Jag var riktigt rädd, faktiskt :-)
Har inte sett till någon spindel efter det där. OCH jag har varit utomhus ;-)

Utmaning? Kul, jag hämtar!

 

filozophie

19 oktober 2010 21:42

Ta det lugnt. Som den formidabla biolog jag är... NOT... kan jag meddela att spindlar inte har något minne. Släpper du ut den glömmer den alltså vart den varit och var den kom ifrån:) Du kommer aldrig se just denna spindel igen. Denna förklaring tror jag fullt och fast på, ingen kan få mig att tro något annat;) Utmaning till dig finns på min blogg.
KRAMEN
P.s En bra spindel är en död spindel:D

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

riesling

20 oktober 2010 13:53

Tusen tack för din underbara ord! Så måste det vara såklart! De har inget minne ... Det känns trösterikt och ingen, INGEN, kommer från och med nu att kunna få mig heller att tro annat ;-)
Jag hämar utmaningen!

 

jeppehegersten

20 oktober 2010 13:17

Som en mobiltelefon? Herregud vad var det för monster?..klart fall av muterad jättesuperspindel!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

 

Martina

25 oktober 2010 10:07

spindlar har inget minne, varför kom då exakt samma spindel tillbaka sen den blivit utslängd en bra bit utanför, och skulle hämnas på mig veckan senare ?

http://anitram.bloggplatsen.se

 

Vikki

19 november 2010 17:17

Det är skitfarligt att döda spindlar och myror. De har miljarders släktingar! Jag håller mig på god fot med dem. Hoppas att "din" spindel inte fick smak för alkohol och kommer tillbaka för påfyllning!

http://vickileh.bloggagratis.se

riesling

20 november 2010 16:10

Åh, fy fan ... Nu blev jag rädd igen! Tror du den kommer tillbaka efter mer alkohol, alltså?
Eftersom jag inte har sett den sedan HÄNDELSEN så har jag nästan börjat blåsa Faran Över ...
*darrar och ryser medan jag stirrar runt i panik*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...