Hahaha …

Idag hände en grej på jobbet. Som ni kanske känner till så har jag Asperger och i och med det så är jag ”bokstavstolkare”. På gott och ont …

Många gånger har jag blivit kallad kantig, obekväm, klumpig etc. 

Idag skickade jag en fråga via mejl till en kollega och fick följande svar:

”Om du ringer mig så kanske jag har ett svar på detta.”

Detta ställde till det för mig i flera minuter …

Om jag ringer så … Men om jag inte ringer, då? Så kanske han har ett svar. Och kanske inte, alltså? Ville han att jag skulle ringa eller fick jag välja själv? Skulle jag inte få svar om jag inte ringde? Eller var det ens säkert att jag skulle få svar om jag ringde? Hur skulle jag göra? (Ringde till slut efter att ha rådgjort med ytterligare en kollega och då fick jag ett adekvat svar på frågan av min kollega …)

Helt garanterat hade mitt eget mejlsvar sett ut något liknande detta: ”Ring så ska jag svara.” Då råder det inga tveksamheter om vad som ska hända. Lite mer ordergivning, sådär. Jag kan rätt ofta uppfattas som sträv, krävande, hård och kommenderande. Jag har förståelse för detta men tycker å andra sidan att det blir mindre luddigt på något sätt då …

Jag har fått en utmaning av både Katarina och Filozophie och jag kan ju aldrig låta bli så här kommer:

4 TV program jag ser på: Shit, bara fyra?!? Ok, Criminal Minds, House, Eastenders, Whose Line is it Anyway?

4 saker jag gjort idag: Druckit kaffe, lämnat ifrån mig barnen för en vecka framåt, tackat ja till en fest, löst två problem på jobbet

4 saker jag längtar efter: SOMMAREN, nästa löning, min födelsedagsfest, mina resor till centralamerika

4 saker på önskelistan: Ett nytt kök, en hög lön, en fantastisk älskare, att bli publicerad

4 saker jag avskyr: Ljug, lögn, människor som tror att de är bättre än andra, folk som borrar i väggarna sent om kvällarna eller tidigt på mornarna

Nu skickar jag utmaningen vidare till några som jag vill veta lite mer om:

Sajberlena

Mally

Vikki

Jeppe

Satt och tittade på TV hemma i helgen när jag såg något i ögonvrån som rörde sig. Tittade ditåt och fick se den största spindeln i Sverige (det är endast en yttepytteliten överdrift, men det kan ha varit bland de 10 största individuella spindlarna, faktiskt) komma över mitt golv … *ryyyser*

Eftersom min spindelskräck är hyfsat stor så for benen upp i luften och på det sättet blev jag sittande medan jag stirrade i fasa på spindeln så jag hade koll på den samtidigt som jag undrade vem jag skulle kunna ringa! Det här var ju en katastrof i klass med Titanic, ett tredje världskrig eller rent av gräshoppssvärmarna i Egypten …

Efter ett tag insåg jag att när man är medelålders med två barn så räknar nog omgivningen med att man ska reda ut sådana här illavarslande situationer själv.

Tog alltså mod till mig, sänkte fötterna mot golvet medan jag noga höll koll på spindeln och så skuttade jag ut i köket för att hämta någon slags fälla. Enade mig själv om att ett stort, tungt glas skulle kunna fånga spindeln. Smög ut till (o)djuret igen, lokaliserade den åttabenta varelsen som inte hade rört sig alls, faktiskt. Nu skulle ju glaset på och över spindeln trots att hela min kropp ville springa så fort som möjligt åt andra hållet …

Vet ni att spindlar med alla sina åtta, håriga, långa, svarta, äckliga ben är helt nyckfulla och kan röra sig helt plötsligt åt valfritt håll?! Alltså hjälper det inte att försöka komma från sidan eller bakifrån eftersom den lika gärna kan röra sig ditåt! Så det var med fara för liv och lem som jag supermodigt smög på spindeln och försökte få glaset över den. Den undrade ju förstås vad jag höll på med och försökte undkomma så jag tog räddning ute i köket igen (!) men efter en del undanmanövrar så lyckades jag till slut att få glaset över spindeln samtidigt som jag försökte att vara noga med att inte klämma benen på den. Jag vill ju inte plåga det stackars djuret …

Lite lugnad satt jag sedan och tittade på glasburen där spindeln försökte att hitta en vrå att gömma sig i. Men vad i herrans namn skulle jag göra nu?! Där kunde jag ju inte ha den! Det går ju inte att leva resten av mitt liv med glaset där och tänk om jag glömmer bort mig och snubblar på glaset så det välter och spindeln kommer lös igen?!? Nä, den var tvungen att komma därifrån!

Skickade sms till en kompis och bad om råd. Hon tipsade om att glida in ett papper under glaset och bära ut eländet utomhus. Det lät ju i och för sig som en god idé men jag kände en viss rädsla för att spindeln skulle tugga sig ut i min hand under tiden …

Slogs plötsligt av insikten att man borde kunna droga djuret med hushållspapper indränkt i T-röd för att utan fara för liv och lem kunna forsla undan spindeln. T-röd är ju starka grejer och att andas in det borde få vem som helst att bli virrig och slö i skallen. Så jag gick och hämtade lämpliga doningar. Lade hushållspapper på en lite tjockare pappskiva för att skydda golvet, hällde T-röd i försvarlig mängd över och lyckades efter en del fifflande fösa glaset med spindeln i över till detta.

Nyfiket satt jag och tittade vad som skulle hända, men jag tvivlar numera på att spindlar andas med lungor. (Jaja, jag är inte doktor i biologi, det står väl klart för alla nu …) Den påverkades inte det minsta av ångorna. Kände dock viss trygghet i att djuret var instängt och att jag kunde se var det var hela tiden så jag tittade på slutet av filmen, men inte ens efter 30 minuter hade det hänt något med spindeln förutom att den turades om att stå på ett ben i taget nere i papperet med T-röd på (det kanske sved på fotsulan på den?) …

För att över huvud taget kunna sova den natten ville jag verkligen bli av med detta övernaturliga djur, så jag samlade ihop allt mitt mod och tog glaset med spindeln och pappen och hushållspapperet med T-röd och sprang ut genom ytterdörren på lägenheten, ner genom trapphuset och kastade ut djuret genom porten. Såg hur det kröp över yttertrappan medan jag slog igen dörren.

När jag sedan hade lagt mig så kom funderingen om att jag nästa morgon skulle mötas av en genmanipulerad, ilsken, dödsbringande spindel med superkrafter på trappan … Försökte att sova trots detta.

Men jag har faktiskt inte sett till spindeln sedan dess …

Jag satt i helgen och letade efter intressanta kontaktannonser och hittade följande:

”Jag söker en tjej med talfel eller

annat lättare handikapp. Jag är

en lugn och förstående kille, 54

år. Du är ca 40-50 år, normal-

byggd och rökfri, gärna Jönkö-

ping, Tranåstrakten, men alla

seriösa kan svara, jag är flyttbar.”

Ehhhh … What?! Varför vill han ha en tjej med lättare handikapp ex. talfel? Varför? För att han har något lätt handikapp själv? För att det är lättare att kväsa någon som inte är eller känner sig perfekt. Han är ju dessutom helt inne på att kunna flytta om det blir seriöst så han måste vara helt inne på att det ska vara något handikapp med i bilden. Vill han känna sig duktig? Jaja, det finns alla sorters fetischer …

”Vänskap med söt, trevlig tjej,

gärna utländska, asiatiska eller

persiska, i Sthlm, sökes av 46-

årig kille.”

Vad är det för skillnad på utländska och asiatiske eller persiska??!?

Jasså, är det bara söta tjejer från Asien eller Persien som är bra vänner? Va? Va? Va? Pff …

Vänner, my ass … Varför är det då viktigt att de är söta?

”Pigg och fräsch kille från Sthlm

söker dig tjej som har båda föt-

terna på jorden och med skinn på

näsan. Du är nöjd med ditt yttre

och inre och är vän med vatten

och tvål.”

Men vafa … Vad är det för lurkiga tjejer han har träffat innan, då?!?

Söker du Carina från Örebro?

Hårfrisör, sågs på Spine Center.

Fika?”

Jag hittade denna under efterlysning och blir inte klok på den. Är någon som söker Carina? Eller är det Carina som söker någon? Ju mer jag läser desto mer verkar det som om Carina är desperat och undrar om någon, någon i hela världen, söker efter henne. Stackars Carina …

Nedan kontaktannons kan jag inte undanhålla er - ni bara måste få bli berikade med den (för övrigt hittad under kvinna söker kvinna.):

”25-årig, kärlekskrank, fundersam,

bohemisk, naturälskande kvinna letar

efter en tjej som uppskattar det na-

turliga. Längtar efter egna barn

och får. Hund ingår.”

Och får? Och får???

Jag köper det andra som står där, men det är inte ofta jag har hört någon längta efter får …

"Man ska akta sig för att ha så många järn i elden att den slocknar."

Tänk att det är lika roligt varje gång! Varenda gång!

Jag var på gymmet och tränade igår och ställde mig på en cross-trainer för värma upp.
Bredvid mig stod det en ganska vältränad kille som bara hade hållit på i knappt fem minuter - det går nämligen utmärkt att snegla på de digitala reglagen på de som står bredvid dig själv. Vilket gjorde att jag även kunde se att han hade motstånd 40.
Jag kunde alltså inte låta bli att ställa in mina egna reglage på ett motstånd på 45 samt att röra cross-trainern lite, lite fortare än han ...
Bara för att.

Jag såg hur han sneglade på mina reglage och sedan på mig, en medelålders, nästan plufsig, otränad kvinna.
Då ökade han sitt motstånd till 47.
Jag kände hur det pirrade i mig och så kunde jag inte låta bli att verka helt oberörd samt höja motståndet till 50 samtidigt som jag ökade takten ännu lite mer …

Sedan körde jag på som tusan. Fastän det var både alldeles för fort och alldeles för högt motstånd för mig. Egentligen. Jag försökte att köra på så oberörd som möjligt. Tänka att det är så kul att försöka krossa andra som tror att de är bättre. I de lägena kan jag göra ganska mycket på ren vilja … (Tävlingslysten? Jag?!)

Killen gav upp när han hade hållit på i en kvart men jag försökte att se så oberörd ut som möjligt och köra på oförtrutet i en kvart till.

Bara för att …
 

Jeppen: Jag glömde svara på din kommentar - nä, han hade ingen mask på sig!

(Nu känner jag mig både jätteroad av tanken samt jättebestört eftersom jag fick bilder i mitt huvud om vad du skulle kunna tro att det var för mask … ;-)

Jag börjar nästan tänka som en Larson-tidning istället: Att jag har typ Darth-rymdo-fobi; dvs. är en som är rädd för att ha sex med Darth Vader)

Han som lät som Darth, höll inte ens på och suckade tungt. Han lät som Darth Vader när han andades vanligt, hela tiden ...  

pysch-pysch-pysch-pysch …

Vet inte om han hade problem med lungorna, astma, var fruktansvärt otränad eller försökte att ... Ja, jag vet inte ...!!

Han lät som om han andades i en dykmask hela tiden! Helt osexigt. Tänk att ha det där väsandet och susandet i öronen när man pussas liksom ...