Jag är inte märkesfixerad på något vis. Jag tycker om att tycka och tro att jag är prestigelös och jordnära. Däremot så är jag förtjust i kläder och eftersom jag fönstershoppar en del och även shoppar runt lite på nätet (Tradera, Bubbleroom och andra sidor) så kan jag inte undgå att det tränger sig in lite klädmärken i hjärnan.

Jag har en arbetskollega som är helt prestigelös och står med båda fötterna på jorden. Hon är rätt så trygg i sig själv och har inget emot att bjuda på sig själv. (Du vet vem du är och du vet att jag har rätt …!! Dessutom så kan du bjuda på detta eftersom jag outade mig om håret i inlägget nedan!) Vi kan kalla henne för N. Här kommer en liten historia som hände på kafferasten en dag förra veckan.

Vi satt några stycken och pratade medan vi slurpade kaffe och så började det nämnas vem som hade köpt vad på reorna efter jul.

- Ja, jag har bara köpt detta skärpet, sa en annan kollega än N. Det är Massimo Dutti.

- Åh, nu börjar ni igen, sa N, jag fattar inte när ni pratar om märken sådär. Jag kan inga märken.

- Massimo Dutti har samma ägare som  Zara, svarade hon med skärpet pedagogiskt.

- Vaddå, Zara?!?! svarade N. Jag säger ju att jag  inget kan om märken.

- Hehehe, svarade jag, jag vet det men känner du till H&M?

- Jaa, tror du jag är helt dum?!? frågade N.

- Nä, fnissade jag, men Zara är som H&M, fast nere i Europa. Det finns här i Sverige också. Det är en spansk klädkedja.

- Jaha. Men ni vet hur det är, jag kan inga märken och det intresserar mig inte heller. Den enda jag kan är H&M. Och så kan jag faktiskt den där Tommy Hellfinger också …

Att jag inte sprutade kaffe över hela N är ett mysterium. Hon med skärpet fnissade så hon höll på att kissa på sig.

(*Tommy Hilfiger heter märket som N försökte sig på att kunna …

Jag ser dessutom framför mig hur loggan till Hellfinger ser ut – ni ser fingret, ni också …?!?)