Jag vet att jag det senaste halvåret (typ) inte kan anklagas för att ha varit våldsamt och övernitiskt aktiv i mitt skrivande här på bloggen, men jag tror jag har haft en kris.

Ja, inte sådär tokallvarlig, men ändå. Tillräcklig för att suga musten och orken ur mig. Den har dessutom gett mig biproblem som jag inte räknade med. (Ja, ska jag vara ärlig så räknade jag i och för sig inte med att ha en kris från första början …)

Jag tror att det är en vanlig, sketen ålderkris jag fått.

Tidigare har jag aldrig någonsin haft problem med min ålder utan snarare varit nöjd med att bli äldre och klokare och mer livserfaren och få mer pondus. Jag började kalla mig för trettioåring när jag hade fyllt 28 för det lät så bra, tyckte jag. Lite mer kraftfullt, liksom.

Likadant när jag blev fyrtio, även om livet runtomkring var jobbigt då med separation eftersom jag upptäckte att min sambo haft en annan i ett halvår och allt kring det. Det var bara skönt att bli äldre och mera klok och lugnare på insidan av kroppen.

Men det hände något när jag blev 44. Plötsligt var det jättesvårt att säga hur gammal jag var:

- Jag är fyrtiof … Jag är fyrtiof … Jag är lite över fyrtio.

Plötsligt började jag fundera på om detta var allt det skulle bli av mig? Var detta verkligen allt, liksom? Jag som skulle bli framgångsrik, populär, omtyckt, trevlig, snygg, rik, ha ett otroligt jobb, en otrolig äkta man, otroliga barn, jag skulle vara vältränad, kunna jättejättemycket om jättejättemånga saker – och en massa annat!

Och så upptäcker jag att jag sitter med en vanlig, tråkig lön, ett vanligt, tråkigt jobb, ingen egentlig utbildning även om jag pluggat massor av olika saker, jag är supersingel sedan snart sex år bakåt och ingen, ingen, vill ha mig, jag blir nästan folkskygg emellanåt, jag är varken snygg eller vältränad och efter det senaste halvårets tycka-synd-om-mig-ätande så är jag inte ens särskilt smal längre! Det enda som faktiskt blev något av är att jag har två otroliga barn!! Och det är jag tacksam för!

Tankarna kommer och jag känner mig lite som Basil Fawlty:

- Swisch!! Vad var det?

- Det var ditt liv.

- Oj, det gick snabbt, får jag ett till?

- Nix, det var din ranson ...

 

jeppen

25 juli 2011 22:58

du är välkommen till klubben.känner likadant trots att jag är en liten ung pojke på förtio...förtio...en...;)...och till alla andra som är inne här kan jag bara konstatera att riesling verkligen INTE ser ut att vara 44...hon är en vacker 34 åring sådeså!...!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

26 juli 2011 09:25

Nämen, äsch då ...
Inte ska du väl ...

*rodnar av glädje och blir alldeles varm*

 

Zara

16 augusti 2011 23:14

Åh jösses vad jag känner igen mig, jag fyller 30 om en månad, och har kallat mig för 30 sedan jag var 28 precis som du, så nu vet jag vad jag har att vänta, haha! Det är konstigt med dom här kriserna man har titt som tätt, man kommer alltid på att man haft dem i efterhand!

Hoppas du får det underbart i Tunisien!

/Zara

http://letsfollowourlust.blogspot.com

riesling

21 augusti 2011 21:51

Dåså, då vet du vad som väntar ... ;-)

Visst är det märkligt att man inte riktigt uppfattar sin kris förrän man kan se den bakåt i tiden?

Tunisien var fantastiskt, tack!! :-)

 

Zara

22 augusti 2011 00:19

Haha, ja det ser fasiken så ut :)

Ja verkligen, när man krisar är man som i ett töcken, där man bara kämpar för överlevnad, utan att man vet om det, och sen vaknar man upp och undrar vad fan som hände, och sen går det upp ett ljus...mycket märkligt!

Va härligt! Välkommen hem!

http://letsfollowourlust.blogspot.com

riesling

22 augusti 2011 20:44

Du vet, det är bara att höra av dig till mig när du blir nojjig senare i livet så ska jag minsann ta dig under mina vingar och lära dig allt jag kan ...

Javisst är det märkligt att just under krisen så är det förnekelse som gäller och inte förrän efteråt kan man ta tag i "skiten".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...