Vet inte om ni kommer ihåg, men vi hade tre möss i mitt hem tills i våras då det bara blev två kvar. Se http://riesling.bloggplatsen.se/2010/05/15/2979230-sally-en-av-de-tre-mus-ketorerna/

De två stackars möss vi hade kvar började bli gamla och skruttiga och i synnerhet den ena av dem, Mimmi, var som en riktig gammal tant. Hon fick tunn päls, blev smal, rörde sig långsammare och sov lite mer. Men hon åt, drack och verkade inte ha ont så hon fick vara kvar. Mimmi och Iris verkade dessutom ha kul tillsammans.

Men jag var väldigt medveten om att hon var gammal (för att vara mus) och jag höll noga uppsikt så att hon inte plötsligt skulle ha legat död i buren alldeles för lång tid utan att vi märkt det. (Som om det skulle vara möjligt, men ändå …)

En morgon för bara några dagar sedan såg jag inte till henne. Jag såg bara den andra musen, Iris. Jag ropade till dottern att det kunde vara dags (hon var införstådd i problematiken med mössens ålder) och så öppnade jag buren för att kolla noga. Jodå, det låg en liten död mus i ett av husen. Kall och stel så hon hade nog dött under natten någon gång.

Då var det alltså dags att avveckla hela projektet med mössen. Eftersom möss är flockdjur så trivs de inte ensamma så det var med andra ord även dags att göra något med Iris.

Vis av vad som hände sist med den allra första musen så kände jag inte att min plånbok var beredd på att gå till djursjukhuset . Jag menar, det handlar om möss …!!! Jag kan ju fixa det själv. Både snabbt och gratis! Dottern däremot var helt inne på att gå till någon veterinär och jag tänkte febrilt hur jag skulle kunna gå runt problemet och lösa det själv det utan att göra bort mig på samma sätt som sist …

En plan tog form …

Medan dottern satt och gullade med den sista musen som hon förstod inte skulle finnas så himla länge mer så letade jag reda på en gammal bionicle-förpackning som jag klädde med tygremsor (som mössen brukade ha i sina små hus och boa med) och så lade jag den döda Mimmi där i. Jag tömde buren på allt, dvs. sanden i badkaret, tygremsorna i husen, pelletsen som täckte botten och alla små matrester. Lade det i soporna, knöt ihop och sa till dottern att hon behövde gå ut och slänga det omedelbums eftersom vi inte ville sprida bakterier …

Medan hon var ute i sitt lilla ärende agerade jag snabbt som en kobra. Jag tog Iris försiktigt, boade till henne i tygremsor i handen så hon skulle känna sig trygg. Grävde fram min knivslip som jag vet är en tung, genuin metallpjäs och så fick Iris den i huvudet. Jag kände hon sprätte till med fötterna och sedan kände jag efter noga så att inte hjärtat slog. Det gjorde det inte. Då slog jag en gång till, rätt kraftigt, för att vara säker på att hon hade gått till de sälla musmarkerna, eftersom djur på intet sätt ska behöva lida! Det var dessutom en mus det handlade om. Det var ju inget ”riktigt” djur. Ingen hund, katt eller häst eller ens en kanin eller reptil så jag inga som helst problem att göra det.

Sedan stoppade jag helt osentimentalt ner henne i bionicle-lådan och stängde igen. Precis innan dottern klev innan för dörren igen. Hon steg in i köket, såg sig omkring, blängde på mig och frågade lite misstänksamt:

- Var är hon?

- Hon finns inte längre ... sa jag bara lite lamt eftersom jag inte hade tänkt ut någon bra fras än.

Jag såg hur dottern tittade runt sig, på den tomma buren, på den stängda bionicle-lådan och på mig där jag stod och diskade min knivslip med mycket diskmedel …

Det gick att se i hennes ansikte att sanningen gick upp för henne och tittade på mig med tårar och anklagade mig med: ”Varför sa du inget till mig?!” innan hon dundrade ut ur köket och in på sitt rum. Jag förstod att hon skulle behöva lite tid så jag diskade färdigt, gick ut och slängde bionicle-lådan och sedan gick jag in till min dotter för att prata.

Hon var lite ledsen för att det var slut på eran med mössen, men förstod att det hade varit på övertid ett tag. Hon var inte så upprörd över vad jag gjort när jag förklarade det på ett fint sätt. Hon ville ha fått veta det innan, bara. När jag berättade att hon hade blivit så ledsen sist jag nämnde det så förstod hon min vinkling. Men hon hade inga problem alls med det när vi hade pratat ett tag.

Så nu har vi inga husdjur längre!

 

Vikki

10 november 2010 09:13

Inga husdjur på ett tag!

http://vickileh.bloggagratis.se

riesling

10 november 2010 13:54

Du menar att mina barn kommer att övertala mig en gång till ... Inte omöjligt. :-) Jag har funderingar på en kameleont, faktiskt. En av mina vänner har en och den är sååå cool!! De klarar sig ganska bra själva och skulle passa min livsstil. Ja, vi får se ...

 

baraenjeppe

10 november 2010 14:03

Bra gjort av dig tycker jag!!...Möss skall inte leva ensamma.

Men.....varför skulle det vara ngn skillnad på en mus och en katt, graderar du djuren efter en personlig skala här?....

Skulle det vara svårare att göra det samma mot en katt eftersom dom är sötare?...dvs avsluta livet när det inte finns ngt alternativ....

Gillar hur du tog det med din dotter direkt och utan större krussiduller!...

Men att säga att möss inte är riktiga djur...hmm det låter snarare som en egen bedömmning då... om jag kommer ihåg saker rätt så är möss genetiskt närmare människan än vad katter och hästar är, och det är därför man gör tester på möss, snarare än katter...för inte kan det vara så att man tycker att katter är sötare och därmed väljer mössen...hmmm

Well du gjorde rätt tycker jag!, men sluta att nedgradera de stackars mössen

/Mössens förkämpe / ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

 

baraenjeppe

10 november 2010 14:11

hmmm...jag tycker att en leguan vore perfekt!
Sjukt coola....rätt sociala faktiskt...och vackra! Jag var "leguan vakt" för ett par år sedan i tre månader...och den rackaren, trots att han rev ner mina gardiner så fort han fick chansen, så var det jobbigt att lämna tillbaka lilla ozzy till hans ägare...

Så leguan är mitt tips !

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

10 november 2010 16:22

Yay!!

 

Charlies syster Lola

15 november 2010 16:13

Way to go, girl! Mycket mycket humanare för musen (eller katten, hunden, whatever) att få dö så snabbt och helt utan förvarning, än att åka bil till djursjukhuset där det luktar av andra djurs rädsla och är en ovan miljö, för att få en spruta som gör ont för att till sist somna ifrån rädslan och smärtan. Tror de flesta egentligen betalar dessa dyra summor för SIN EGEN SKULL, inte för djurets. De betalar för att slippa göra det själva, trots att det skulle vara mycket bättre för djuret! Way to go!

http://firestarter.bloggplatsen.se

riesling

15 november 2010 18:02

Ja, oj, du skulle ha hört och sett reaktionerna på mina arbetskamrater när jag (inte utan stolthet) berättade om mitt musmördande ...
Det skulle ojas och rynkas på näsan och äcklas och hållas på. Och eftersom jag inte kan låta bli att provocera (ibland växer mina djävulshorn snabbare än vettet hinner tänka) så kunde jag inte låta bli att berätta det med lite extra detaljer ... *ler och myser*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...