Jag hade – när jag var ungefär mellan 18 och 20 år gammal – ett alter ego som hette Marja. Hon kom från Finland och hade en förskräcklig, finsk brytning. Hon kunde ibland bryta ut i någon fullständigt oanvändbar fras på finska när hon blev upprörd. (”Får ej övertäckas”, ”Sabla dumsnut”, ”Att vara eller inte vara, det är frågan”, ”Du blir som du gör dig” etc.)

Hon hade dessutom ett par riktigt intressanta glasögon. Det var min mammas gamla, de som min mamma hade haft när hon var ung på 50-talet, och jag hade tagit med dem till optikern där jag bett att de satte in nya glas i bågarna så att de passade in på mitt synfel. De glasögonen började som mina egna från första början men Marja tog över dem mer och mer och till slut var det bara hon som använde sig av dem.

Marja var alltid full av upptåg, roliga hyss och gillade att stå i centrum. Hon gillade att berätta hårresande historier för att roa folk och hon älskade när människor runt henne tystnade, lyssnade andäktigt på det hon sa och skrattade så de trillade omkull när hon kom till de roliga passagerna.

Marja var brutal och hämningslös när hon var ute på krogen. Hon flirtade vildare än strippor och ljög värre än sjömän. Hon var ibland inredningsarkitekt, ibland, läkare, ibland strippa, ibland kassörska på ICA. Hon hade ibland barn och ibland inte. Ibland bodde hon i kollektiv, ibland var hon ensamstående mamma, ibland var hon en stackare som hade levt ihop med en misshandlare och ibland var hon på ständig resande fot som frilansande artist. Hon brydde sig inte heller nämnvärt mycket om ifall hon blev trodd eller inte.

Marja var dock alltid väldigt noga med att inte göra människor illa. Hon gjorde sig aldrig rolig på någon annans bekostnad men hon var som en buktalardocka på det sättet att det kunde komma lite vad som helst ur hennes lilla mun …

Jag har nu i mitt (snart) fyrtiofemåriga liv märkt att Marja som varit borta – totalt borta och fullständigt glömd! – under många, många år har börjat komma tillbaka. Om än i en mer vuxen form även hon, precis som jag.

Ska jag välkomna henne eller be att hon går och dör …?!?

 

filoZophie

22 november 2011 22:42

Välkomna henne och se vad som händer... Gör hon bort dig kan du ju alltid hävda att hon är din onda bortadopterade tvilling som rymt från sibirisk tvångsinternering :)
Have fun... och varför inte låta henne blogga lite när hon ändå är på flykt... f´låt... besök...
Kramen

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

riesling

30 november 2011 15:10

Kul, jag ska fråga henne om hon vill blogga vid något tillfälle .. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...