Min skrivarkurs har startat och här kommer en övning som jag gjort. Jag skulle skriva en kärleksförklaring på max 2500 tecken …

Jag älskar dig! I love you! Te quiero! Ich liebe dich! Je t’aime!

Jag begriper svårligen hur jag klarade mig innan du trädde in i mitt liv. Vilket torftigt och fattigt liv jag måste ha levat. Det är helt obegripligt och ofattbart att det fanns en tid när du inte ens existerade. Utan att jag visste om det så fattades du mig, det är påtagligt noterbart när jag tänker på det …

Jag tog dig till mitt hjärta ofördröjligen när jag träffade dig! Jag kom genast till insikt om att du hade kommit för att förändra mitt liv på ett fundamentalt sätt.  I början var jag så pirrig att jag knappt kunde koncentrera mig när jag var på arbetet. Du fanns oavbrutet i mina tankar och jag såg fram emot vad vi skulle kunna göra för lustigheter och upptäcka för nya saker tillsammans när jag äntligen kom hem igen från min syssla. Jag längtade och väntade tills jag långt om länge skyndsamt skulle kunna bege mig hemåt. Det var en sådan förälskelse som bara poeter skriver om och jag sov knappt på nätterna den första tiden för jag var så upptagen av dig.

Nu, flera år senare, så är min kärlek inte så pockande längre utan har övergått i ett mera stillsamt och stabilt sinne som är orubbligt. Kärleken är inte så kittlande längre, men den är tryggare än du någonsin kommer att förstå, hur jag än förklarar. Måhända kommer du att försvinna ur mitt liv men jag tvivlar på att ens en sådan sak skulle omdana den grundmurade kärlek jag förnimmer. Den kommer aldrig att falna, inte ens om du går mig förlorad. Kärleken till dig är mer självklar och pålitlig för mig än att solen som sänder sina strålar kan få naturen att vakna till liv.

Vi har alltid så fabulöst skojigt ihop och du lär mig nya saker hela tiden. Jag vill påstå att du gör mig till en klokare och godare människa. Jag vet att jag näppeligen har bidragit med så mycket kunskap själv men ett och annat som jag skjutit till med hoppas jag ändå att du har funnit nöjsamt.  

Jag är beklagligt medveten om att jag inte ger dig allt du behöver för dina elementära behov. Det är endast med knaper insikt jag gör saker åt dig för att du ska må bra. Ändå så beklagar du dig i stort sett aldrig på mitt sätt att omhänderta dina svårigheter och brydsamheter. Ett tålamod utan motstycke är vad du har. Du är min egen sällskapsängel.

Jag älskar dig! I love you! Te quiero! Ich liebe dich! Je t’aime! Min fantastiska PC!

 

Eva N

21 september 2011 23:15

Hahaha :-)
Men en PC är grymt dålig på att byta däck på bilen ;-)

riesling

22 september 2011 13:48

Hahaha!!
Det har du rätt i - och det är svårt att dela en flaska vin med bilen (även om jag själv skulle få ganska mycket förstås ...)
;-)

 

Mally

25 september 2011 19:08

Härligt! Längtar efter nästa smakprov!

http://www.mally.bloggagratis.se

riesling

25 september 2011 20:25

Men tack! Vad snällt! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...