Senaste inläggen

Av riesling - 30 augusti 2011 10:03


I helgen hände något riktigt jobbigt.

Ni vet att det flyttade in två vuxna katter till mig i onsdags? De har legat lågt några dagar (bokstavligen faktiskt, de har legat under var sin soffa och glott misstänksamt på oss när vi har kikat på dem) men börjar nu vänja sig vid att de har ett nytt hem.


Det är två väldigt olika katter. Honan, Vera, är den lugna, bekväma, tillgivna sorten som gärna vill vara trygg och som gärna sover mycket. Hanen, Zeke, är den nyfikna sorten som vill kolla in allt nytt och undersöka och öppna skåp och stå och lukta mig i ansiktet när jag sover och såna saker.


På söndag morgon när jag vaknade så hade han varit i köket under natten och roat sig. Alla köksskåp som var längs golvet hade han öppnat på vid gavel. Inklusive skåpet under vasken där det finns allsköns prylar, blomjord, rengöringsmedel, plastpåsar och sånt. Jag fnissade och berättade för dottern vad han hade gjort. Vi skulle leta upp katterna och hittade Vera under ”sin” soffa men Zeke var och förblev borta. Hur vi än letade!


Balkongen och alla fönster var stängda och dörren låst. Han fanns inte någonstans. Dottern grät och jag kände mig verkligen olustig. Till slut fanns det bara ett enda ställe kvar. Under vasken där rören går in i väggen var det ett hål stort nog för en katt att klämma sig igenom …

Fan, fan, fan! Har han fastnat eller kan han röra sig? Dör han där måste ju väggen rivas för att det inte ska lukta. Hur dyrt är det?! Kan han traska in till någon granne? Om han försvinner, hur gör vi med Vera då? Hon klarar sig nog inte utan sin eviga följeslagare. Hur ska jag förklara för dotterns far att jag slarvade bort en av katterna efter fyra dagar?!

Jag tog mig samman och ställde en skål med mumsigheter under vasken. Sedan sa jag till dottern att vi får vänta och hoppas på det bästa. Hon grät.


Vi lämnade köket men efter nån halvtimme hörde jag ljud från köket. Skrap och bonk. Dottern rusade dit och ropade att det var Zeke, hon såg honom! Jag höll på att kissa på mig av lättnad.


Vi fick till slut ut katten och numera har vi tejpat igen skåpen i väntan på att jag ska köpa spärrar …


Av riesling - 29 augusti 2011 10:15


Nu föll min nya idol, Hjälte-Micke, flera pinnhål.


I helgen har jag tagit tag i det där med bilen. Jag körde bort den till ”min” verkstad på hörnet. Det är några romer som har verkstaden. De vill alltid ha kontant betalning och är väl inte alltid vrålnoga med kvitton. Men laga bilar, det kan de!!


Jag körde alltså dit min bil och sa något om batteriet. De kollade och sa att:


- Nänä. Det är startmotorn.


Gissa om jag blev förvånad. Hade BärgarMicke fel?!?  Och jag blev rädd. För vad kostar en startmotor?!


Jag kände att jag inte hade  mycket val eftersom jag tvivlar på att bilen går igenom en besiktning om den inte startar, så det var bara att gilla läget. Okej, laga på, sa jag till dem. De pillade och grejade ett par timmar, jag kom och hämtade bilen, de sa att batteriet inte skulle behöva bytas och så sa de att det kostade 1 500: -. Kontant. Utan kvitto.


Jag känner mig lättad, faktiskt …


Av riesling - 26 augusti 2011 13:48


Jädrar, vad arg jag var igår!

Ni som känner till mig lite vet att mitt intresse för bilar är ganska obefintligt. De ska bara fungera, liksom. Jag vill inte hålla på och pyssla och skruva och meka och dona. Jag kan tanka, köra, öppna motorhuven och fylla på de olika vätskor bilen behöver. För mig räcker det fullständigt.


Det gör det inte för bilen. Den saten …


Igår var jag på Indian Head Massage (Johodå, fint ska det va’!) inne i stan (Stockholm) efter jobbet och ställde bilen i ett sånt där oförskämt dyrt parkeringsgarage.

Jag gick på massagen och mådde riktigt finfint efteråt. Lugn, harmoni och balans var vad jag kände.


Nere i garaget när jag skulle ta bilen och åka hem så vred jag på startnyckeln i bilen men det sa bara: ”… kluck …”

Vafan …

Vred igen. ”… kluck …”


Svetten började rinna nerför ryggen – jag kan ju inget om bilar och kan absolut inte förstå varför bilen inte startar. Jag körde ju dit den!

Jag vred några gånger till för säkerhets skull men det sa bara ”… kluck …” varje gång.


Nejnejnejnej!! Jag öppnade motorhuven och ställde mig att glo missmodigt ner. Men inte sjutton var det något stort pekfinger som pekade ”Här. Är. Det.” Jag hade ingen aning om ifall det såg ut som det skulle eller ifall det såg ut som att det skulle kosta 20 000: -


Jag insåg att det inte skulle hända något av sig själv om jag bara låtsades som det regnade så jag tänkte att rulla igång bilen och tvinga igång den i fart med att släppa kopplingen med en växel ilagd.

Har ni gjort det alldeles själva någon gång? Det är ett jävla jobb, på ren svenska!


Först skulle jag rulla ut bilen ur parkeringsfickan samtidigt som jag vred på ratten så bilen kom ut på den lilla raksträckan som parkeringsfickorna fanns på. Jag slet, puttade, sparkade på bilen, svor, puttade, vred på ratten, svettades och puttade lite till.

Svetten rann längs ryggen och håret stod åt alla håll. Till slut stod bilen ut på ”rakan”. Då skulle den ”bara” få fart så jag kunde hoppa in och trixa igång bilen.

(Var fan fanns alla andra som jag skulle kunna be om hjälp till?! Antagligen hemma och åt middag i lugn och ro för garaget var svintomt på människor sånär som på mig själv …)


Jag vilade en stund och satte sedan bilen i rullning i så god fart jag kunde. Hoppade sedan in i förarsätet, kopplade, lade in en växel, gasade och släppte kopplingen. Under tiden jag gjorde detta saktade bilen ner så den inte kunde hosta igång. Bilen tvärnitade .

Jag insåg att jag verkligen skulle behöva hjälp! Jag såg nästan mig själv behöva flytta in i det där förbaskade garaget ...


Jag var svinarg på bilen som ställde till det för mig och tyckte dessutom synd om mig själv eftersom min massage och harmoni verkade bortblåst och bortkastad. Så jag sparkade en gång till på bilen. (Näe, inte moget gjort alls, men jag var mycket frustrerad!)


Ringde till Assistanskåren och när de kom efter en timme var jag gråtfärdig och genomsvettig.


Det var nog den vackraste stämma jag hade hört när min mobil ringde och en stämma sa: ”Tjena, Micke på Assistanskåren här. Kan du komma och släppa in mig i garaget?” Jag - som i det läget var beredd på att ge bort min förstfödda för att få lite hjälp - skuttade glatt ut och hämtade honom …


Micke (numera min idol) hade ett lösbatteri som han fick igång min bil med.


- Ja, du vet, du har en fransk bil.

- Ja?

- Jo, batterierna blir snabbt trötta i de bilarna eftersom det är så mycket elektronik i dem. Man ska byta batteri vart tredje år ungefär.

- Oooooookej … Min bil är liiite drygt tre år …

- Mmmm. Mera åtta år, va’?!

- Jo, det stämmer …


Micke var i alla fall supertrevlig, hjälpsam, gav goda råd, tog 1 200: - i betalt och sa, när jag vinkade åt honom när jag körde hemåt, att jag måste köra minst 30 minuter så att batteriet hinner ladda upp sig lite grand så den startar nästa gång.


Dessutom var hans heta tips att byta batteri, dårå …


Av riesling - 25 augusti 2011 15:57


Tjohopp!

Igår blev jag kattägare! Två stycken 10-åriga katter har flyttat hem till mig och ska bo här i alla fall under ett års tid.


Det började såhär:

Dotterns pappa har sedan i våras pratat med mig om att flytta till Marseille i Frankrike. Jag har i och för sig vetat om sedan hon var tre år och vi separerade att det bara var en tidsfråga innan han skulle dra iväg utomlands någonstans. Han har egentligen bara väntat på att dottern ska bli stor nog att klara av att han flyttar ett år (eller mer) utomlands och att hon kan komma och hälsa på honom själv. Och det blev nu när hon har passerat sin 15 års gräns.


Vad säger dottern om detta då? Nja, inte så särskilt mycket, faktiskt.

Att hennes pappa flyttar till Frankrike rubbar inte hennes liv nämnvärt. (”Asså mamma! Jag går faktiskt i 9:an nu och det är jättemycket att göra i skolan och dessutom spelar jag fotboll och har matcher på helgerna så jag kan faktiskt inte åka till pappa en massa helger hela tiden …”)


Dottern kommer att bo hos mig ännu mera permanent, helt enkelt.

Däremot så grät hon som Lille Skutt apropå att de två tioåriga katter som hennes pappa har haft kanske inte skulle kunna finnas längre. Så det beslutades till slut att de skulle flytta hem till mig.


Jag kände att det skulle bli jättemysigt med två katter som smyger runt hemma och ligger och spinner i mitt knä om kvällarna. Jag var inte speciellt svårövertalad egentligen men det tänkte jag ju inte blotta sådär direkt.

Nä, lite besvärligt fick jag allt framställa det som när jag pratade med dotterns far. Jag förhandlade till mig ny klöspinne och sandlåda, ersättning för mat och sand och att det ska omförhandlas om ett år beroende på vad som händer. *gnuggar belåtet händerna*


Av riesling - 24 augusti 2011 16:50


Det blev en del shopping i Tunisien. Naturligtvis köptes det en matta som jag in i det längsta hoppades skulle vara både magisk och flygande men den fann sin plats på golvet hemma där den passar mycket bra och det är kanske lika bra att den inte är magisk eller flyger eftersom jag nu vill ha den där. Jag hittade även en stengubbe som jag kan ha i min samling. Jag brukar köpa småstatyer från ställen jag har varit på och nu finns även Tunisiern där.


Dottern hittade en skinnväska som vi inte vet ifall den var av kamelskinn eller ej. Den stinker i alla fall inte …


Sonen som är schackspelare hittade en uppsättning med schackpjäser som vi köpte till honom. Det var en ljusare och en mörkare ”armé” med skelett som var kungar, bönder, löpare osv. Han blev riktigt toknöjd!


Av riesling - 23 augusti 2011 21:09


Alltså, allvarligt. Att det alltid är likadant! Så himla tröttsamt ...


Jag är tillbaka efter semestern på jobbet igen.

Jag har fortfarande semestertid i kroppen och lägger mig därför semestersent på kvällarna. Men när klockan ringer på mornarna så är det minsann inte semestersent utan jobbtidigt. Vilket gör att jag har alldeles för korta nätter.


Jag är dödstrött om dagarna ...


Av riesling - 22 augusti 2011 21:26


Hotellet vi bodde på var inte jättenoga med städningen. Eller med att ge oss handdukar. Eller att se till att lamporna på toaletten fungerade. Eller att vi hade lika många filtar som sängar.


Men, vad hotellet hade var en stor och fin pool. Och solstolar. Jaha, tänker ni nu, vad är det med det då? Jo, för en gammal backpackare som jag så kändes det jättemärkligt att åka på en helt färdig resa där allt var organiserat och redan klart. Min 15-åriga dotter bara väste åt mig när jag glatt ropade ut att hon skulle ”Titta på den stora, fina poolen!”. Inte heller var det hennes allra mest stolta ögonblick när jag tjoade ut att ”Kolla, de har solstolar också! Såna man kan ligga i!”.


För mig var det däremot premiär i livet att ligga i en solstol vid en pool med en bar bara en liten bit bort där jag tack vare mitt all-inclusive-armband kunde hämta precis vad jag ville och hur mycket jag hade lust med. Fasen, det var ju fruktansvärt lätt att resa på det sättet, när jag slapp att ordna någonting själv. (Kanske något jag kan göra om?)


Vad som dessutom fanns på hotellet var en grupp om 8-10 stycken unga (gissningsvis mellan 18 och 28 år någonstans?), vältränade, glada, energiska, aktiva killar som skulle se till att vi turister mådde bra och hade tillräckligt med aktiviteter så vi inte blev uttråkade (och lämnade hotellområdet så hotellet förlorade inkomst?).


Gruppen jobbade med att ordna vattenpolo, aerobics, pilkastningar, boule, shower på kvällarna, dansupptåg på dagarna, minidisko för de yngre semesterfirarna, nattklubbsbesök, volleyboll, karaoke, grillfesten – ja, de gick runt och såg till att vi myste och trivdes och de var avväpnande trevliga och glada och sociala och tillmötesgående.


Dessa killar var i grupp helt oemotståndliga med sin energi, sprudlighet, vältränade magar och armar, glädje och medryckande anda. Jag låg i min solstol och glodde på dem och ville egentligen bara slicka på deras muskulösa armar och magar (nu är jag återigen glad att ni inte vet vem jag är …).


När de strosade runt en och en så var de inte lika imponerande eller attraktiva men de gjorde sig i grupp! Då var de oemotståndliga! Fasen, jag kände mig som en ful tant men såg noga till att inte tungan hängde utanför i alla fall.

Jag menar, titta kan man ju och det som andra inte vet om har de ju inte ont av …??


Av riesling - 21 augusti 2011 22:59


Oj, vad bra jag har haft det!

Enbart sol, pool, bad, shopping, vackra gossar att titta på, dricka öl, mer sol och pool!! Under en hel veckas tid.


Några reflektioner (helt utan värderingar):


Det var förvånansvärt många fransmän och polacker som turistade i Tunisien och väldigt få svenskar.


Jag trodde att eftersom vi var i Afrika (de norra delarna i och för sig, men ändå …) så skulle det finnas fler färgade människor. Ni vet afrikaner. Men icke. Den enda jag såg var en fransk turist.


Jag hade, innan min resa, en fördom om att tunisierna skulle vara små, späda, skinntorra, svartmuskiga typer á la skurkarna i Tintin. Men de var uppblandade med alla möjliga folkslag så det fanns förutom Tintinskurkarna även blonda, blåögda, ljushyllta och nordiskt långa människor samtidigt med exotiska, brunögda, modellvackra och med olivfärgad hy. Och även alla blandningar däremellan.


Folket är mycket vana vid turister, på gott och ont.


Jädrar, vad folk röker!!!!


Slutligen; Tunisien är varmt, soligt, trevligt, generöst och underbart!


Presentation


Alla ni som har problem - Ha inte det!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

riesling


Skapa flashcards