Jag återkopplar till det inlägget jag gjorde senast.

Varför är det mera tillåtet att säga vissa saker än andra? Varför kan man inte få lov att påstå vissa saker utan att man blir som en outcast i de flesta av våra grupper i vårt samhälle här i Sverige, Västvärlden? Jag menar en outcast i sin riktiga, ordagranna betydelse: En som inte blir accepterad som en medlem i en grupp människor eller ett samhälle.  Varför är det stigmatiserande att ha en del åsikter?

Vi påstår att vi bor i ett land och en del av världen med åsiktsfrihet. Jag säger bara: Bah!!

Åsiktsfriheten är jätteokej så länge som den är politiskt korrekt! Det är jätteokej att ha egna åsikter så länge som de passar in i det mönster av åsikter som alla som finns runtomkring har. (Detta är också ett påstående som funkar som ett rött skynke framför många.)

Nu är jag inte full så korkad som många av er kanske tror av mina inskränkta påståenden för om jag ser det i stora sammanhang så är vi jättelyckligt lottade här i vår skyddade del av världen. Vi blir inte dödade eller torterade, fängslade eller förföljda för våra åsikter. Vi behöver inte vara rädda för att uttrycka dem högt. Men det är inte det problemet jag vill ta upp här.

Inte heller vill jag blanda in diskussionen som handlar om att det inte ska vara okej att förnedra andra människor med sina åsikter. Det är ett helt annat inlägg.

Jag vill mer inrikta mig på att människan som sort är ett flockdjur som söker grupptillhörighet och som puttar ut såna som inte passar in i flocken. Det är ett beteende vi har haft sedan stenåldern och som har gjort att vi har överlevt genom alla miljoner år. Men jag vill hävda att vi är lite mer utvecklade idag i vår hjärna så att vi borde kunna stå över såna instinkter.

Ett exempel. Det känns som om det verkligen inte är accepterat att högt säga:

- Jag tycker inte att alla människor självklart ska rätt till att skaffa barn på konstgjord väg.

Det är verkligen inte rumsrent att klämma ur sig en sådan kommentar. Det blir väldigt många fnysningar, motargument och även en lite sämre stämning efter en sådan kommentar. Varför??

”Att du inte tänker på alla de som inte kan få barn! Hur kan du säga så? Det där var inte snällt!” Osv osv osv

Självklart tycker jag att man ska låta bli att såra människor. Absolut! Men det är ju inte av elakhet som man talar om vad för åsikter man har. Allting kan ju i förlängningen såra någon annan.

Ex. Det är jättejobbigt när du berättar om vad du gör på jobbet – jag är ju arbetslös.

Det är jättejobbigt att höra dig berätta om när du tränar och att du har träningsvärk – jag sitter ju i rullstol.

Det är jättejobbigt att höra dig berätta om att du gjort abort – jag kan inte bli gravid.

Det är jättejobbigt att höra att du mår bra när du är gravid – jag bara spyr precis hela tiden när jag är gravid  …

Om man inte får tycka och uttrycka sina åsikter om alla människors rätt till att få barn varför ska det i så fall få vara så himla okej att få lov att säga:

- Ja, jag är gravid och det är såååå mysigt!

Ett sådant påstående blir jag personligen extremt provocerad av. Varför är det helt socialt accepterat att säga en sådan sak medan det är helt tabu-belagt att säga:

- Nä, jag vill inte ha barn. Jag gillar inte ens barn.

Jag har två barn och har varit gravid två gånger. Helt naturligt, dessutom. Men jag hatade varenda minut av varje graviditet! Det var pest att vara gravid! Först kräktes jag non-stop i fem månader (båda gångerna) och kände mig allmänt sjösjuk/bakfull eftersom jag bara mådde illa h e l a  d j ä v l a  t i d e n!!!!  

Efter det så började jag bara bli tjockare och tjockare hela tiden och jag kunde inte röra mig som jag brukar. Jag kunde inte träna med min vanliga intensitet, jag nådde till slut inte ner till mina egna skor eller strumpor, jag svullnade upp på hela mig men i synnerhet på benen och fötterna. Det var så illa att fastän jag hade stödstrumpor på mig så svullnade jag så mycket kring mina vrister att skinnet sprack och jag blödde.

Jag tyckte dessutom att det var rätt så obehagligt att det var någonting på insidan av mig. Det var lite Alien-känsla över det. Det var allt annat än mysigt för mig. Jag fick halsbränna, det klämde på lungorna och mina inre organ, jag kunde inte äta allt jag ville (eftersom man ska undvika vissa saker när man är gravid, såsom vissa ostar osv). Dessutom skulle varenda förbannade människa komma fram och klappa på mig och min mage som om jag var någon slags allmän egendom när de såg min gravidmage. Det är inte ok, enligt mig!!!

Men att hålla på att mala och mala om hur enormt fantastiska sina barn är – ja, de är verkligen speciella och unika och särskilda och extrabra och enastående och fenomenala och lysande och extrabegåvade och vackrare och mer lysande stjärnor än andra – det är visst hur accepterat som helst??

Att bara tjata på om sitt eget är oftast tråkigt för alla andra, men det jag irriterar mig på är att vissa saker är det accepterat att mala på om medan andra saker får man inte säga högt en enda gång ens!

 

Ewa

15 december 2010 22:59

Amen!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

16 december 2010 08:15

:-)

 

Sajberlena

16 december 2010 08:49

"And you took the words right out of my mouth..."

Tror inte det går att hålla med dig mer än jag redan gör.

Jag har med en dåres envishet hävdat att åsiktsfriheten är ett spel för galleriet - den gäller inte om jag inte rättar in mig i ledet. Då kommer mobben och använder SIN rätt att ha åsikter om var på idiotskalan jag befinner mig... Det tycks vara den enda åsiktsfrihet som faktiskt fungerar, rätten att tala om för andra att de är idioter för att de inte tycker som man "ska".

Oavsett vilka åsikter jag har så finns det alltid någon grupp som känner sig förnedrad, känslomässigt provocerad, trampad på tårna eller ett har ett pockande behov av att få utlopp för sina agressioner. Därmed försvinner alltsom oftast också själva sakfrågan och övergår till att istället bli lite av "en dåres försvarstal" där alla istället ska försöka värja sig mot hugg och slag. Sällan något intressant kommer ur ett sådant slagfält...

Så, alla "jag har också åsiktsfrihet och min åsikt är att du är dum i huvudet för att du har en annan åsikter än jag"-människor:

Stanna upp. Reflektera. Vad säger vederbörande egentligen? Kanske ta för vana att börja meningar med att "Jaha, tycker du så? Hm, intressant, för jag tycker precis tvärtom, jag tycker nämligen...." och avsluta dem med "spännande att vi tycker olika! Med vänlig hälsning..."

(För sakens skull vill jag poängtera att jag raljerar lite här, men jag vill ha fram principen.)

Olika åsikter är förutsättningen för att man ska kunna ha några alls - åsikter där alla tycker lika lär man sig ingenting av! Alla är vi formade utefter våra erfarenheter, våra inputs genom livet och vad vi har med oss i bagaget. Enligt mitt sätt att se det kan ingen åsikt vara FEL - den kan vara avvikande mot min egen men aldrig fel. Och med vilken rätt dömer jag hur andra människor ser på saken?

Som trebarnsmor har jag åsikten att barn är trevligt, spännande att alla inte ser det på samma sätt! Efter tre drömgraviditeter känner jag att jag skulle kunna vara gravid jämt - intressant och beklagansvärt att andra har motsatta erfarenheter!

Jag motsätter mig inte andras åsikter - jag motsätter mig att människor tar sig rätten att döma och hänga utan rättegång.

Hur svårt kan det vara...?

http://sajberlena.bloggplatsen.se

riesling

16 december 2010 13:16

Precis!! Amen hallelujah, sister!!!

http://riesling.bloggplatsen.se/2010/07/21/3278656-snalla-ha-en-asikt-och-sta-for-den/

 

Mija

16 december 2010 15:21

Klockrent skrivet!! :-)

riesling

16 december 2010 15:22

Tack så mycket!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...